Uppsalabon före detta Åmålsbo för tjugofem år sen, Henrik Ottosson, gör ett inlägg i PD:s Synpunkt om  Centrum  utan det minsta spår av kunskap i ämnet.

Utan den minsta koll över läget för Centrum i Åmål går han in och påkallar förändringar i en insändare. Det  är inte seriöst utan att ta till sig den verklighet som existerar. 

I sina rekommendationer, som han kallar förtätning eller stadsläkning, skulle en förstärkning av restauranger, caféer och affärer vara lösningen på problemet. Med nästan 20 näringsställen i Centrum som på ett eller annat sätt erbjuder förtäring  så är nog inte detta lösningen, snarare tvärtom, vi har en överetablering som gör att fler och fler får slå igen för dålig lönsamhet. Att i det läget föreslå ytterligare etableringar bland annat på Kungsberget kanske inte är den mest intelligenta lösningen på problemet.

Mer affärer skulle också vara lösningen i denna förtätning. Men att försöka skaffa hyresgäster i omoderna små lokaler med ett begränsat sortiment och med en dålig tillgänglighet för konsumenterna, med en prisbild som i de flesta fall ligger långt över det som finns i våra stora köpcentra runt våra stora städer är nog ett önsketänkande utan små möjligheter att på sikt kunna uppfyllas. Ett konstaterande som våra fastighetsägare i Centrum under flera år fått erfara. 

Vi har nyss fått besked om att en ny spik i kistan över Centrums nermontering har skett genom att Bergers bosättning är på väg att flytta ut från kommunen. 

Att tro att nybyggnation där till och med 7 våningshus nämns i insändaren, hus med parkering, affärer och bostäder borde byggas i närheten av Centrum som en del av lösningen  där befolkningstätningen skulle få mer handel är nog ett önsketänkande utan verklighetsförankring. Vilken som skall bo där med en minskande befolkning och en krympande arbetsmarknad, det  finns det inga svar på.

Jag undrar om inte Henrik Ottosson har drabbats av någon form av storstadssyndrom när han ser hur hans omgivning blomstrar, där befolkningsökningen är tusental per år och där arbetsmarknaden konstant är ökande också gör att han blir blind för de förutsättningar som våra glesbygdskommuner har brottats med i årtionden.

Så nästa gång Henrik Ottosson från Uppsala ger sig in i dabatten om Centrum vore det klädsamt om han utgår från verklighetens Åmål och tar del av det facit som finns och under vilka förutsättningar våra politiker och fastighetsägare har att agera under innan han kommer med lösningar som mer får tankarna till att det kommer från  en naiv drömmare utan verklighetsförankring