Klarar verkligen Säffle teknik och Fritid att skilja ut kostnaderna från den taxefinnansierade verksamheten som vatten och avlopp och fritidshamn i Åmål. Med en så tajt organisation där uppdragen mellan verksamheterna varierar åvilar det verkligen att arbetsledningen har sett till att arbetsuppgifterna  dokumenteras på ett sätt så att oklarheter mellan den taxe och skattefinansierade verksamheterna inte  blandas ihop.

Med facit i hand så har dokumentationen mellan verksamheterna inte varit det bästa under åren när man  ser tillbaka hur den gamla arbetsledningen skött den uppgiften.. Småbåtshamnen som är taxefinansierad är ett sådant objekt där i det i budgen ligger personalkostnader som inte speglar arbetsinsatsen.

Det skall enligt lagen finnas vattentäta skott mellan den taxe och skattefinansierade verksamheterna annars blir kommunen skadeståndskylldig med återbetalning av dokumenterade överkostnader i drift och investeringsar. Klarar verkligen vår gemensamma organisation med Säffle den uppgiften till 100%. 

Flera kommuner i Sverige har kommit den slutsatsen att det är nästan en omöjlighet att följa lagens bokstav för  en rättvis fördelning mellan verksamheterna utan att skilja dessa ifrån varandra. Bolagisering av den taxefinansierade verksamheten där tjänsterna köps på den öppna marknaden och där den kommunala organisationen får vara med konkurrera anser numera vara en förutsättning för en rättvis fördelning av kostnaderna. Det borde vara en lösning också för Åmål och Säffle i en gemensam organisation.     

Skilj på verksamheterna med seperata budgetar för vatten avlopp, båthamn, fritid , gator och park. Låt samarbetet med Säffle få en annan inriktning där invånarna både i Säffle och Åmål blir garanterade en rättvis fördelning och där det klart framgår vad vi betalar för.  

Direktören fotad politikern rotad.     Rubrik på Ledarsidan i Expressen

Hur illa man än har skött sitt uppdrag i allmänhetens tjänst som politiker så sitter man kvar utan att skämmas. Eftersom det inte finns någon utomstående instans som granskar våra politiker utan medborgarna får hålla tillgodo med den interna granskningen där fullmäktige utser revisorer. i något fall också massmedia och privata aktörer som sätter tummen i ögat på aktörerna i politiken.

Revisorerna  har i många fall en ofullständig bild av verksamheterna i kommunerna och många gånger saknas kompetens för att kunna göra ett fullgott arbete samtidig som risken finns att inte vilja stöta sig med sina partikamrater när man i granskningen finner oklarheter.

Politikerna har mer belägna att låta tjänstemän ta ansvaret om det går fel än se till sin egen roll i sammanhanget. Göteborg har ju figurerat i olika affärer där skattepengar varit inblandade och där hela historien har ett ursprung av en långvarig fifflar kultur där politikerna inte har förmått att skapa en organisation med en interngranskning värd namnet.

Det finns kommuner i vår närhet där det fortfarande förekommer en systematiskt fifflande där tjänstemän många gånger döljer  felsatsningarna i verksamhetsbudgeten som de har ansvaret för som både innehåller taxefinansierade och en entrepenadverksamhet som är med och konkurrerar med privata i utbyggnaden av den offentliga infrastrukturen.

 I Göteborg fann inte någon av de 18 kommunalråden sig ansvariga till eländet och  avgå. Därimot fick stadsdirektören gå. I politikervärden är det bara privatmoralen som sätter stopp på karriären. I Åmål finns det många exempel på hur illa man skött sitt uppdrag, men sitter fortfarande kvar och någon utsvävning i den privata moralsfärens ytterkanter kan vi nog inte förlita oss till för att få bort de politiker som inte förstått sitt uppdrag.  

  Frågan är om inte en del av våra valda politiska ombud som sitter i fullmäktige borde överväga att lämna det förtroendeuppdrag  de tilldelas av väljarna . Att ta sitt ansvar och avgå  borde vara en självklarhet när det visar sig att de inte lever upp till sitt uppdrag att förvalta våra gemensamma resurser på rätt sätt.  

    Sten Lindströms reportage i PD  om fullmäktiges novembermöte speglar väl vad vi fått för ombud  i den politiska församlingen som skall ta hand om medborgarnas intresse.

Att kommunen helt plötsligt förbinder sig att gå i borgen solidariskt med övriga medlemmar i Kommuninvest på nästan 134 miljarder kronor och  en medlemsavgift på 540 000 kr, det verkar inte bekymra våra ledamöter i fullmäktige att ställa frågor runt.

Men om friskolorna skall vara med i skolkatalogen det verkar mer vara i nivå med vad våra valda ombud har kompetens för i sina politiska samtal. Själv var jag med på åskådarbänken när det politiska beslutet togs om samarbetet med Säffle i den gemensamma organsiationen i teknik och fritid. Här var Tommy Jingfors som sakkunnig inbjuden för att kunna svara på frågor runt  förändringen.

Ingen enda var intresserad av det upplägg som presenterades före beslut och som  innehöll mer än ett frågetecken för den som läst förslaget. Antingen är man helt på det klara med vad samarbetet innebär eller så är man totalt ovetande  för att man saknar den rätta kompetensen att förstå vad man är med och beslutar om. Det är ju inte första gången Fullmäktige beslutar om både det ena och andra som man sen förstår att ledamöterna inte har en susning om vad man tagit beslut om, när man med facit i hand kan se resultatet när de politiska nämndernas ledamöter totalt struntat i att följa vad de själva varit med och beslutat om i fullmäktige. 

En skärpning behövs i hur våra politiska partier rekryterar våra ombud, där både sunt förnuft och framförallt ett viss mått av kompetens som består i att kunna ta till sig både vad kommunallag, och framförallt vad väljarna förväntar sig hur de skall ta vara på deras intresse och kanske det viktigate att kunna analysera hur deras beslut påverkar  framtiden för oss medborgarna.   

 Det går inte år efter år blint förlita sig på tjänstemannaförslag där kompetensen många gånger inte ligger i linje vad man förväntar sig har det visat sig när man har facit i hand. Att förlita sig till kommunstyrelsens kompetens, där det sitter en klick politiker som många gånger ser mer till ideologin och sina egna intressen i politiken än medborgarnas och där partipiskan ofta ljuder i korridorerna före varje viktigt beslut och där saknaden av sunt förnuft många gånger är uppenbar, är också fel.

Ni fullmäktigeledamöter i alla partier  ni sitter i Päronsalen för att företräda väljarna. Ni behöver inte i alla lägen gilla vad en klick partibröder i kommunstyrelsen lägger fram på bordet. Nöj er inte med att bara få tillåtelse att få diskutera skolkataloger utan ta för er i det politiska samtalet då först får vi en demokrati värd namnet och på sikt troligtvis betydligt bättre kvalite på slutprodukten av de beslut som ni tar.  

Detta var infört i bloggen för ett år sen

Läste PD idag där man med stora rubriker skriver "Kommunen nobbar stödet på 1,3 miljoner" från Statens Konstråd i projektet gamla kyrkan.

Sent skall syndaren vakna när nu äntligen politikerna börjar i rätt ände hur våra gemensamma tillgångar skall användas. Skulle politikerna satsa över 2,5 miljoner på ett projekt som ingen vet vad det innebär för kommunens kostnad i framtiden ?  Förutom de pengarna som kommunnen får punga ut med så blir det en avsevärd kostnad för drift och underhåll, kanske på någon miljon om året.

Kulturevenemang har en förmåga att framhålla sin positiva inverkan på folket men lyckas sällan stå på egna ben när gäller ekonomin utan där kommer alltid skattemedel in som en del för att kunna fullfölja planerna på en kultursatsning.

Vore bedrövligt om politikerna i ena stunden säjer upp 35 personer inom vården och i samma veva satsar på ett osäkert kulturprojekt med ett okänt antal miljoner. Eller låta en skattehöjning vara en del av en kultursatsning.

Jag tror nog  inte det är vad våra kommuninnevånare skulle prioritera i användadet av våra resurser med tanke på att vi har en av Sveriges högsta kommunalskatter. Kanske börjar politikerna nu ta sitt ansvar för en återhållsam ekonomisk politik och börjar granska korten ordentligt när våra tjänstemän kommer med sina visioner om satsningar både i det ena och andra utan ordentliga beslutsunderlag i botten.

Om inte annat så borde man ta lärdom av alla satsningar i fritidssektorn där visionerna sällan har levt upp till den ekonomiska verkligheten.

Något man då och då blir påmind om är sin ålder vid fyllda 67 år, inte av någon, utan att man själv börjar komma till insikt om förhållandet i den vardagliga verkligheten. Varje vecka kör jag ett av mina barnbarn- Erik- till tennishallen, där han sen 5 års åldern tränat och spelat tennis, han är nu 9 år.

På läktaren finns det ett pingisbord, där han med andra före tennisträningen, bruka spela pingis på skoj innan man får gå ut på banan och träna. Han och hans kompis spelade och jag sa på skämt att jag möter segraren. Killen som Erik mötte var 3 år äldre så jag förväntade mig att han skulle stå för motståndet. Själv ägnade jag mig åt att följa tennisspelet på banorna och observerade inte bordtennisspelet vid sidan om.

 "Farfar vi är klara du skulle ju möta segraren säger Erik " Jag gick fram och sträckte ut handen efter hans racket.  Det är mig du skall möta säger Erik samtidigt som han  spänner ögonen i mig  med en överlägsen min.

Saken är det att jag för ca 1 år sen spelade mot honom där jag tog det mycket lungt för att inte totalt förstöra hans själförtroende. Själv anser jag  mig ha ett någorlunda bollsinne som gör att jag i de flesta bollsporter klarar mig hyfsat utan för den skull vara aktiv.

Den  ödmjukhet som jag visat honom för att behålla  självkännslan och självförtroende förra gången vi spelade, det fanns det inte ett spår av i hans spel mot mig när han totalt utklassade mig med 11-0. Chockad av utgången  ser jag följderna av det hela framför mig, aktoriteten totalt bortblåst, jag ser när han  med stolthet i rösten berättar för sin pappa när han kom hem, jag slog Farfar i pingis han hade inte en chans.

Och sen kommer gliringarna som ett brev på posten "Jasså du får stryk i pingis du av en nioåring , det trodde jag inte om dig " 

Men vänta du din snorunge det tar minst 2 år innan du slår mig i tennis - hoppas jag-

Här har vi Erik som tennisspelare. Kan jag klara mig i två år till tro ?

Satsa på Säffle centrum i stället för butiker i guttane är rubriken på den insändare som tre  miljöpartister har i Pd:s Synpunkt.                                         

                                    
Här har man synpunkter på den utslagning av befintliga butiker i Säffle centrum som kommer bli följden av etableringen av det nya affärscentrum utanför Säffle.Tänk att det skall vara så svårt att ta till sig den utveckling som mer och mer går mot affärscentra som tar tillvara det konsumterna efterfrågar, stort utbud , billiga priser, lättilgänglighet med parkeringar.                                  

Med facit i hand så borde väl också miljöpartister ta till sig den erfarenheten att konsumenterna över lag föredrar köpcentra med stora utbud framför småbutiker med dyra priser, dåligt sortiment och i de flesta fall dålig tillgänglighet både för bilburna och med funktionshinder.

Det är väl bara att titta på  parkeringarna runt våra affärscentra för att förstå vad som konsumenter föredrar.

Affärinnehavare och fastighetsägare både i Säffle och Åmål har haft god tid på sig att öka tillgänglighet och komma med förbättringar för att locka konsumenter  till sina butiker men tyvärr så är inte kreativiteten särskild stor för en utveckling mer att man på alla sätt försöker stoppa alla investeringar som på något sätt hotar deras egen existens på marknaden.

Ur miljösynpunkt borde det väl alla investeringar i handels som lockar medborgarna  kvar i regionen som positivt ur ett miljöperspektiv. Att sen dra in personliga analyser, där man har för sig att man tror att identiteten skapas genom att handla och att man sen lånar till denna skapat skuldkrisen i världen . Det är nog inte konsumenterna som skapat den skuldkris som finns utan det skrå ni tillhör, våra politiker som lånar till offentliga utgifter för att bli återvalda som är boven i dramat.

Men har man inga hållbara argument så skapar man dessa med  påhittade. Vi kan inte låta fastighetsägare och handlare bestämma agendan hur vår kommun skall se ut i framtidens handel genom att cementera dåligt utbud, dyra varor, dålig service, dålig tillgänglighet, där också många gånger miljön för de anställda inte på långa vägar uppfyller kriterierna för en god arbetsmiljö. 

Det skapar definitivt inte den positiva utveckling som alla verkar sträva efter.